Nu tänkte jag ta och berätta för er om min fina vän Alexander Thorell.
När jag började på JudoGymnasiet var han inte en av de första jag lärde känna. Det tog ett tag men efter många om och men efter ett läger i Uppsala lärde vi känna varandra. Hur vi lärde känna varandra var ganska komiskt,roligt och rätt nördigt men jag ångrar det inte en enda minut. Han är en jättefin vän och man kan prata med honom om precis allting. Han är en av mina bästa killkompisar faktiskt. Tillägger även att han är en kung på judo som är mycket viktigt att veta. (Han är med i seniorlandslaget,så grym är han)

Det som är så roligt med Alex är att han är inte alls lik andra killar. Han är lite av en Gentleman och Pajas på samma gång vilket är rätt roligt för att han kan vara hur seriös som helst samtidigt som han är en av de största skojarna på jorden. För att inte tala om hur han är när han umgås med sin andra halva Gourlay. Dom två ska alltid tävla,i precis allting. Mäta muskler,tjafsa om vem som är biffigast,vem som har störst blomkålsöron osv.. Ja ni vet hur killar är. Det är sjukt roligt att vara i hans närhet för att han får en alltid att skratta,oftast.  

När man träffar honom,vet ni hur han hälsar? Han säger oftast Wazuup dawwg och när han drar säger han Peace. Han är en riktig hobbygangster och han är bäst på det också!!

Det är ganska svårt att förklara hur han är,för man måste få tillfället själv att umgås med honom för att veta exakt vilken person han är. Men jag kan nog inte säga någonting annat än Speciell. Speciell på det bästa sättet.

Jag kommer ihåg i början när jag precis hade lärt känna honom. Vi blev ovänner. Det var inte alls roligt för man märkte rätt starkt att det fattades något. Och det kändes inte bra alls. Eftersom han är en så himla bra vän, en som man alltid kan vända sig till,en som alltid skojar,uppmuntrar och allt sådant så är ovän det sista man vill bli med honom. Vi var ovänner ett ganska bra tag. Anledningen var rätt dum men allra helst töntig så den tänker jag inte ens ta upp. Men det tog ett tag innan vi blev vänner igen,men när vi väl skapade peace så blev allt som vanligt igen. Vilket jag tycker är bra för att det är så det ska vara. Vi har hunnit vara ovänner två gånger sen vi lärde känna varandra men nu har vi lovat att inte bli det igen,och det har gått rätt bra tycker jag.

Hur som helst, Alexander är en av mina bästa killkompisar. Han har ett varmt hjärta,snygg kropp och jag lär inte missa att berätta för er att hans blomkålsöron är ganska grova,bara så ni vet. Och som jag sa: Han är en riktigt KUNG på judo!! Jag brukar alltid reta honom att han är sämst,dålig på judo och massa annat. Men han är faktiskt rätt grym. En riktig schtekare är han också,han schteker alltid. Så fort han får chansen så schteker han. Såna coola vänner tror inte jag att ni har. Så jag tycker synd om er som inte känner honom,för ni har missat något!

Detta inlägg tillägnar jag Alexander med riktig vänskapskärlek!